Kullabergs Naturreservat

Berg & grottor

Grottvandring med Kullabergsguiderna 2012:

För mer information: Kullabergsguiderna,
Tel: 042-347056, 070-3771210, E-post: info@kullabergsguiderna.se

Mer info om Kullabergs Grottor - Text, bilder och kartor av Per Birger Olsson.

KULLABERGS GROTTOR
På Kullaberg finns ett drygt 20-tal kustnära grottor. Tillgängligheten kan dock vara mycket begränsad från landsidan och vid lämplig väderlek betydligt mer behagfull från sjösidan. Bränningar och storm isolerar grottorna och gör det stundtals mycket farligt att ta sig ner till dem landvägen eller in till dem med båt. Det är en respektingivande miljö med branta stup och rasraviner, bränningar och starka strömmar i havet.

Arkeologiska utgrävningar och osteologiska djurbensanalyser från några av grottorna ger en del av svaren på hur grottorna kan ha använts långt tillbaka i tiden. Grottorna har bland annat använts som tillfälliga uppehållsplatser för stenålderns flintslagning, järnålderns fiske och den moderna tidens turism.

Den konstgjorda Silvergrottan höggs 1561 ut i en pegmatitgång i berget, och som man trodde innehöll silver.

Lahibiagrottan alldeles nedanför Fyren har undersökts arkeologiskt. Grottan har använts kortvarigt under fisket vår och höst. Matlagning av kött och fisk har skett i grottan. Kött har man tagit med sig ner till grottan och fisken har kommit direkt från havet. Stora mängder fisk inte minst sill och torsk togs upp ur havet under järnålder, på 600- och 800-talen och fram i medeltiden. Grottan användes möjligen också i anslutning till den bergbrytning som ägde rum i grannviken på 1560-talet. Det rika djurbensmaterialet i Lahibiagrottan visar att den numera utdöda garfågeln fanns på Kullaberg. Grönlandssäl fanns också i dessa farvatten under järnålder.

Vid Josefinelustområdet på den norra sidan har naturen tillrättalagts genom att Gustaf Elfverson i mitten av 1800-talet lät byggautkikspunkter och stentrappa ner till Josefinelustmalen.

Grottorna vid Josefinelust.
Den större Josefinelustgrottan vittnar om den begynnande turismen på Kullaberg med inristningar av namn och symboler i den norra bergväggen. Idag finns det endast två bänkar att sitta på inne i grottan. Förr fanns det två bänkar precis som idag, en soffa längst in och ett litet runt bord i mitten.
Fredrik den VII:s grotta har undersökts arkeologiskt. Flintmaterialet kan mycket väl härröra från den äldre stenåldern. Benmaterialet tyder på att människor använt grottan vid fiske och som lägerplats under vikingatid och tidig medeltid. Bruket av grottan har därefter skett upp i modern tid utan att detta närmare går att precisera. Att döma av namnet och de trappavsatser (idag borta) som Gustaf Elfverson lär ha byggt ingick Fredrik VII:s grotta i den naturvurm som turistvandringarna mötte här på Kullaberg sedan mitten av 1800-talet.
Mindre Josefinelustgrottan är en av de högst belägna grottorna på Kullaberg. Arkeologiska undersökningar visar att flintan som hittas i grottan inte finns naturligt på Kullaberg. Människor måste ha tagit med sig denna flinta dit. Det kan röra sig om tillfälliga besök både under den äldre och yngre stenåldern. Djurbensfynd av får- och getben visar på att grottan haft någon slags anknytning till den betesdrift som fanns uppe på Kullaberg, kanske till djurhållningen på Kullagården. Själva Josefinelustmalen är inget område som lämpar sig för djurhållning, eftersom terrängen är kuperad och bitvis svårframkomlig. Under turistepoken vittnar sentida fynd om att personer varit inne i grottan och förlorat en del föremål.

Text av Arkeologen Kristina Jennbert
Läs mer i boken: Kullabergs grottor, mellan istid och nutid, mellan humaniora och naturvetenskap. I denna bok finner ni ytterligare kunskap och information om grottorna och hur de tolkats samt av landskapet runt Kullaberg.

Klättringsleder Text, bilder och kartor på Kullaberg.